Vilse i bröllopsjungeln

Sitter och hänger hela dagarna på diverse bröllopsforum och det är jag ju inte ensam om; Du hittade troligtvis hit från ett utav dessa :) Jag läser med upphetsning om alla underbara pars bröllopsplanering; vilken fotograf de bokat, menyförslag, färgteman, dukningar, tärnor och ringar - och jag tappar bort mig själv och min blivande man i det hela... Blev arg på min blivande igår för att han inte verkar så intresserad av vårt bröllop, "Det är ju bara jag som funderar och planerar i det här förhållandet!" Han blev lika arg tillbaka och frågade mig om jag någonsin i mitt bröllopsplaneringsrus funderade på vårt blivande livslånga äktenskap? Jag har tappat bort mig i bröllopsjungeln insåg jag... Varför gifter vi oss? Jo, det är ju för att vi vill leva i ett äktenskap med varandra för resten av våra liv. Jag älskar honom så att det gör ont ibland. Den lyckligaste dagen i mitt liv var när han gick ned på knä i hallen i lägenheten efter att vi varit och käkat middag på Pizzahut. Jag insåg att det behövs ingen detaljrik bröllopsplanering för min del längre; Vi ska lägga allt krut på cermonin som ju faktiskt är det jag vill komma ihåg för resten av vårt liv. Maten skall räcka till alla, gästerna skall ha roligt, våra föräldrar och syskon skall gråta av stolthet över oss och det är ju faktiskt inte så svårt att ordna...